I Boken Technique of Filmediting kallar Dancyger "Berättande bakgrundsljud" för "Emotionell realism". Dancyger skriver att ljudredigeraren och regissören måste bestämma sig i vilken utsträckning ljudläggningen av realljud ska vara Fysisk realism kontra Emotionell realism. (sid 288)

Fysisk realism är det som ibland kallas för neutral ljudläggning - ljuden bekräftar bilden och förstärker illusionen t ex se ett tåg och höra ett tågljud. Det är den fysiska aktiviteterna och miljön som lyfts fram genom ljudet. Den självklara betydelsen av en ljudeffekt.

Dancyger använder Die Hard som ett exempel på Fysisk realism. Det är bara de mest uppenbara action ljudkällorna som används - terrorist skjuter mot fönster och man hör skottet och glas som krossas. Däremot hör man nästan aldrig hur karaktärerna andas. Fysisk realism är vanlig i action och deckare filmer.

Emotionell realism ger omgivningens ljud berättandet en emotionell dimension. Det är scenens och karaktärernas känsloläge som förstärks.

I Peckingpah's Straw Dogs användes även gevärskott och glaskrossningsljud. Han ville dessutom göra en ljudläggning med mer ursprungliga känslor. En kvinnan som våldtagits träffar sina gärningsmän på ett kyrkligt samkväm och hennes inre känslor återspeglas i ljudläggningen - Utombildsljuden består av lekande barn som ihållande och gällt väsnas.

I den 5 minuter långa öppnings sekvensen i Bergmans Viskningar och rop används ljudeffekterna för att skapa stämning. Ljudeffekterna är onaturligt höga t ex så andas den sjuka kvinnan med samma ljudstyrka som brukar användas för dialog. De närbilder som Bergman använder för att visa klockor och kvinnor får än större närhet genom ljudeffekternas tonhöjd och på det sätt som de bryter tystnaden.

Jag läser gärna dina åsikter - maila mig!

< Föregående sida