Hur fotokunnig är du?
Minikurs i grundläggande fotografering

Av Charlotte K Lowrie och Peter K Burian

När hände det senast att en diskussion om fotografering fördes "över ditt huvud"? För de flesta hobby- och fritidsfotografer kan svaret vara "varje gång fotografering diskuteras". De flesta vill inte tänka på de tekniska detaljerna som ingår i att ta bilder förrän de börjar kasta fler bilder i soporna än vad de klistrar in i fotoalbumet. Det är då många inser att de behöver känna till lite grundläggande fakta om kameror och fotografering för att konsekvent få bra bilder.

Kanske har du fått en introduktion till grunderna i fotografering någon gång, men glömt bort detaljerna med åren.

Oavsett vilken typ du är så har du nu ett bra tillfälle att testa dina fotokunskaper. Svara bara på frågorna nedan genom att para ihop termen med rätt definition. Oroa dig inte om du inte redan känner till de mest intrikata detaljerna om exponering. Svaren ger dig den grundläggande informationen och i slutet av provet får du lära dig hur alla element hör ihop för att skapa bra exponeringar och hur du kan använda dem kreativt.

1. Vad är ISO?

A. En förkortning för Industry Standard Optics som bestämmer kameraobjektivets upplösning.

B. Ingen aning. Är det något att bry sig om?

C. Det anger hur ljuskänslig filmen är.

Rätt svar: C. ISO-tal och ISO-motsvarighet på digitalkameror är tal som anger filmens eller den digitala bildsensorns ljuskänslighet. Med andra ord hur mycket ljus som krävs för att ge en korrekt exponering. Ju högre ISO-tal, desto mer ljuskänslig är filmen eller sensorn och desto mindre ljus krävs för att ta en bild.

ISO-tal anges i sekvensen 20, 25, 32, 40, 50, 64, 80, 100, 125, 160, 200, 250, 320, 400 och så vidare upp till 6 400, men alla dessa tal används inte. Ett enkelt sätt att hålla reda på ISO är att tänka på att ISO 200-film (eller motsvarande digital inställning) är dubbelt så ljuskänslig som ISO 100-inställningen. Om du använder ISO 200 kräver filmen eller bildsensorn hälften så mycket ljus för en exponering som en ISO 100-film. Fotografer kallar film eller en inställning långsam (under ISO 200), snabb (ISO 400 till 800) eller mycket snabb (över ISO 800).

Filmer med ISO-tal mellan 50 och 100 är mycket långsamma, eller minst ljuskänsliga. De kräver därför en lång exponeringstid, eller en "lång slutartid," för att ge en väl exponerad bild. Exempelvis kan du på en gråmulen dag med ISO 50-film, behöva använda slutartiden 1/8 sekund för att ta en landskapsbild med f/16.

ISO-talet står angivet på filmrullen. De flesta kameror läser automatiskt av koden och ställer automatiskt in rätt ISO-tal.

Exempel på mycket snabb film är de med ISO-tal på 1 600 och 3 200. Eftersom dessa filmer och inställningar är mycket ljuskänsliga kräver de kortare exponeringstider, eller kortare slutartider. På samma gråmulna dag kan du byta till ISO 1 600-film och ta samma landskapsbild med f/16 och slutartiden 1/250 sekund.

Höghastighetsfilm, som ISO 3 200-filmen som använts i den här bilden, tenderar att ge märkbar kornighet, som synes här.

Intressanta fakta ISO-skalan upprättades av International Organization for Standardization, som kombinerade de äldre DIN- och ASA/ANSI-systemen för internationellt bruk.

När du fotograferar med en snabb film kan du eller kameran välja korta slutartider, vilket minskar risken för suddiga bilder på grund av att motivet rör sig. Det gör det också möjligt att ta skarpa bilder i dåligt ljus med en handhållen kamera. Med en kort exponeringstid hinner suddighet från rörelser inte registreras i bilden.

Vad får man offra när man använder snabb film eller inställning i stället för långsam film eller inställning? Man får sämre skärpa och detaljer, mindre fylliga färger och mer korniga bilder. I princip alla digitalkameror har högre ISO-inställningar också – vissa ställer in den automatiskt, medan andra kräver att du ställer in den manuellt.

För digitalkameror ger en hög inställning av "ISO-motsvarighet" större ljuskänslighet, precis som med vanlig film. Vid ISO 400 och högre inställningar försämras bildkvaliteten särskilt av det ökande signalbruset, som syns på bilderna som digital kornighet.

På manuella kameror ställer du in ISO med en ring eller ratt på kameran. På digitalkameror anger du motsvarande ISO-inställning med en elektronisk meny.

Ställa in ISO-tal Det flesta nya kameror läser automatiskt av ISO-koden från filmbehållaren så att du inte behöver ange filmens känslighet. På äldre kameror ställs ISO-talet in genom att man vrider på en ratt. Denna ratt har vanligtvis hela spektrumet av vanliga ISO-tal från 25 till minst 1 600.

På en digitalkamera ställs ISO-motsvarighet in med en av kamerans elektroniska menyer eller undermenyer. Vissa modeller ställer in ISO-talet automatiskt till en högre ISO-motsvarighet vid dåligt ljus för snabbare slutartider.

2. Vad är bländare?

A. Den knapp som du trycker på för att ta en bild.

B. Storleken på öppningen som avgör hur mycket ljus som träffar filmen eller bildsensorn.

C. En teknisk term som alltid gjort mig förvirrad, även när jag fått den förklarad, så jag bryr mig inte om den.

Rätt svar: B. Objektivets bländare, eller öppning, som avgör hur mycket ljus som träffar filmen eller den digitala bildsensorn för att skapa bilden. Du eller kamerans automatiska system kan styra storleken på objektivets bländare, eller öppning, genom att ange ett bländartal. Genom att ändra bländartalet kan du öka eller minska storleken på objektivets öppning.

Bländaren visas som bländartal, till exempel f/2.8, f/4, f/5.6, f/8 och så vidare. De lägre bländartalen, som f/2.8 (bländare 2.8), ger en stor öppning som släpper in mer ljus i kameran. En stor öppning kallas ofta för en stor bländare.

En liten öppning kallas ofta för liten bländare och anges med höga bländartal, till exempel f/16. Som väntat gör en liten bländare att mindre ljus kommer in i kameran. För att få en bra exponering med en liten bländare måste den tid som slutaren är öppen för att släppa in ljus vara längre. De flesta kameror justerar automatiskt slutartiden när de ställs i programläge eller halvautomatiskt läge. Om du fotograferar i manuellt läge eller med en manuell kamera ställer du in en längre slutartid med en ratt på kameran eller en elektronisk meny.

Trots att jag hade en liten bländaröppning (f/11) minskade telefotoobjektivet (zoomobjektiv inställt på 200 mm på en digitalkamera) skärpedjupet i den här bilden.

Så går jargongen Att byta till en större bländare kallas också att "öppna upp" eller att "öppna objektivet". Om man byter till en mindre bländare kallas det att "blända ned".

Ändra bländare På kameror med manuella inställningsmöjligheter kan du ändra bländaren med bländarringen eller en ratt på kamerahuset för val av bländartal. Mycket få kompaktkameror ger dig möjlighet att välja bländartal. Kameran väljer automatiskt bländare baserat på tillgängligt ljus och valt läge, till exempel ett porträtt- eller landskapsprogram. På några av de riktigt avancerade kompaktkamerorna har du möjlighet att ange bländartalet.

Med kameror med inställningsmöjligheter och helt manuella kameror kan du välja mellan ett antal bländarvärden. Först väljer du ett bländartal och sedan anger du korrekt slutartid för att få en god exponering. Kamerans ljusmätare visar en indikering i i sökaren när du har angivit korrekt slutartid.

I automatiska lägen – i automatikläge, ett påverkbart program eller halvautomatiskt läge med slutarautomatik – väljer du bländare så ställer kameran själv in slutartiden för korrekt exponering.

På kameror med utbytbara objektiv ställer du in bländartalet med en bländarring.

Vilken bländare ska man välja? Vad du ska välja beror på två faktorer. För det första ska du välja en bländare som ger dig rätt slutartid. Om du till exempel vill undvika att bilden blir suddig för att kameran skakar eller motivet rör sig så måste du välja en större bländaröppning (lägre bländartal) så att du får snabbare slutartider. Om du använder ett telefotoobjektiv (ett långt objektiv) och håller kameran i handen så behöver du också en mycket kort slutartid för att få skarpa bilder. För det andra kan du styra skärpedjupet i dina bilder genom att avsiktligt välja en stor eller liten bländare. Mer information om detta får du i nästa fråga.

En liten bländare (i det här fallet f/10) och ett vidvinkelobjektiv (zoomobjektiv inställt på 17 mm på en digital kamera) gav skärpa i hela bilden.

3. Vad är skärpedjup?

A. En term som indikerar hur mycket av en scen som kommer att ha ett hyfsat skarpt fokus.

B. Storleken på det område som finns med i scenen.

C. Brännvidden för det objektiv som du använder.

Rätt svar: A. Skärpedjup är den zon med hyfsat skarpt fokus framför och bakom ett motiv. Exempelvis har en bild där bakgrunden är suddig ett litet skärpedjup. I en annan bild har både förgrunds- och bakgrundselement fokus, vilket indikerar ett mer omfattande skärpedjup. Bländaren är den huvudsakliga faktor som påverkar skärpedjupet.

I vissa fall kan du vilja öka skärpedjupet. I till exempel en naturbild kan du välja en liten bländare (ett stort bländartal, som f/16 eller f/22) så att stora delar av förgrunden och bakgrunden har skärpa i bilden. För andra situationer kan du vilja minska skärpedjupet. I till exempel ett porträtt, där du vill att bakgrunden ska vara suddig, väljer du en större bländare (ett mindre bländartal, som f/2.8, f/4 eller f/5.6). Motivet har då skarpt fokus, medan bakgrunden kommer att vara "mjuk" och inte så distraherande.

För att göra bakgrunden i den här bilden suddigare öppnade jag upp till f/2.8. (Bilden är tagen med 1/100 sek, 200 mm zoomobjektiv på en digitalkamera.)

Tips! Kom ihåg att stora siffror förstorar och små nummer förminskar. Med andra ord ger stora bländartal, som f/22, ett större område med ganska skarpt fokus. Små bländartal, som f/4 krymper området med ganska skarpt fokus och ger suddigare förgrund och bakgrund.

När du väljer en liten bländare, som f/16, krävs en längre slutartid för att tillräckligt mycket ljus ska nå filmen eller sensorn för korrekt exponering. Med längre slutartider kan dock kameraskakningar eller rörelser i motivet ge suddiga bilder. Med en lång slutartid bör du använda ett stativ eller byta till en snabbare film eller ISO-motsvarighet för snabbare slutartider. Om du vill "frysa" ett rörligt motiv måste du också använda en film med högt ISO-tal.

Trots att bländaren är den viktigaste faktorn för området med skarpt fokus i en bild påverkas skärpedjupet även av andra faktorer, som:

• Avstånd mellan kamera och motiv Oavsett bländartal så fungerar det så att ju längre du är från motivet, desto större blir skärpedjupet. Om du tar en naturbild av ett avlägset berg kommer förgrunden, mitten och bakgrunden alla att ha hyfsat skarpt fokus. Om du tar ett halvfigurporträtt kommer dock bara motivet att ha skarpt fokus
  .
• Objektivets brännvidd Något förenklat kan man säga att brännvidden avgör hur mycket av en scen som objektivet "ser". Från samma fotograferingsposition ser ett vidvinkelobjektiv mer av scenen än ett telefotoobjektiv. Dessutom ger ett vidvinkelobjektiv ett omfattande skärpedjup, förutsatt att du inte är extremt nära motivet. I mer tekniska termer har ett vidvinkelobjektiv eller zoominställning 110 graders synvinkel medan ett telefotoobjektiv kan ha bara 23, 12 eller till och med 4 graders synvinkel. Eftersom ett långt objektiv (eller telefotoobjektiv) eller zoominställning (alla objektiv eller zoominställningar över 50 mm) förstorar motivet är skärpedjupet smalt så att bara motivet har mycket skarpt fokus.

Telefotoobjektiv har en smal synvinkel och de komprimerar perspektivet, som kan ses i den här bilden. (Bilden är tagen med 1/160 sek, f/14, 300 mm prime-objektiv på en digitalkamera.)

4. Vad är slutartid?

A. Hur snabbt en kamera tar en bild.

B. Hur länge ljuset tillåts falla in i kameran.

C. Hur snabbt ljuset tar sig från objektivet till slutaren.

Rätt svar: B. Slutartiden styr hur länge gardinen i kameran hålls öppen för att låta ljus från objektivet träffa filmen eller den digitala bildsensorn. Ju längre slutaren är öppen, destor mer ljus når filmen (med den bländare du angivit).

Slutartider visas som delar av en hel sekund. Vanliga slutartider (från lång till kort) är: Bulb (slutaren förblir öppen tills du stänger den genom att släppa upp slutarknappen), 1 sekund, 1/2, 1/4, 1/8, 1/15, 1/30, 1/60, 1/125, 1/500, 1/1000 och så vidare.

På manuella kameror anges slutartiden med en ratt, till exempel som den som visas här.

Ställa in slutartiden På kameror med full kontroll och manuella kameror kan du ställa in slutartiden med en ratt på kameran eller genom att välja den på en elektronisk meny. Med engångskameror och kompaktkameror väljs slutartiden automatiskt baserat på tillgängligt ljus och valt läge. Om kameran har flera programlägen, till exempel ett "sportprogramläge", väljs den snabbaste slutartiden för att frysa motivet i rörelsen.

När du ökar eller minskar slutartiden med ett helt steg dubbleras eller halveras exponeringen. Exempelvis träffas filmen av dubbelt så mycket ljus vid 1/30 sekund som vid 1/60 sekund. För korrekt exponering måste du ändra bländartalet när du byter till en längre eller kortare slutartid. Om du fotograferar i programläge eller automatiskt läge justeras slutartiden automatiskt.

Slutartiden påverkar dina möjligheter att få en skarp bild i dåligt ljus med handhållen kamera, samt att frysa rörelser eller visa suddiga rörelser i en bild.

• Begränsningar vid handhållen kamera En tumregel är att aldrig använda handhållen kamera vid slutartider längre än inverteringen av objektivets brännvidd. Om du till exempel fotograferar med inställningen 125 mm på ett zoomobjektiv bör du använda slutartider på 1/125 sekund eller snabbare för att få skarpa bilder. En annan användbar regel är att aldrig använda handhållen kamera vid slutartider över 1/30 sekund.
  
  
• Frysa ett motiv i rörelse eller visa suddiga rörelser Slutartiden avgör om du kan frysa ett motiv i rörelse eller visa suddiga rörelser i en bild. Du kan till exempel vilja frysa en basketspelare i luften, men visa rörelserna i ett brusande vattenfall. Som en allmän tumregel kan du frysa rörelser med slutartider på 1/125 sekund eller snabbare. Om du vill visa suddiga rörelser kan du använda 1/4 sekund eller mer och då också montera kameran på ett stativ.

För att frysa rörelsen använde jag en snabbare slutartid, i det här fallet 1/100 sekund. (Bilden är tagen med f4.5, 112 mm zoomobjektiv på en digitalkamera.)

Likvärdiga exponeringar

Film och digitala bildsensorer kräver en viss mängd ljus för att åstadkomma en god exponering. Som vi har sett är det två faktorer som bestämmer hur mycket ljus som utgör exponeringen: storleken på objektivets öppning (bländare) och slutartiden. Med en stor bländare kan du använda en snabb slutartid. Tillräckligt mycket ljus når filmen eller bildsensorn för att exponera bilden. Om du byter till en liten bländare måste du använda en längre slutartid för att få en bra exponering.

Många kombinationer av bländare och slutartid ger exakt samma exponering – med andra ord kommer samma mängd ljus att exponera bilden. Exempelvis motsvarar exponeringsinställningen f/22 och 1/4 sekund f/16 och 1/8 sekund, f/11 och 1/15 sekund, f/8 och 1/30 sekund och så vidare. Detta beror på att man minskar exponeringstiden när man byter till en större bländare.

Trots att den här bilden togs mitt på dagen gjorde det skuggiga området att jag kunde minska slutartiden tillräckligt mycket för att visa vattnets rörelse. (Bilden är tagen med 1/30 sek, f/5, 200 mm zoomobjektiv på en digitalkamera.)

Om du använder en helt manuell kamera eller ett manuellt läge måste du ändra slutartiden varje gång du ändrar bländare, samt ändra bländare varje gång du ändrar slutartiden. Ljusmätarens indikator i sökaren påminner dig om att du ska justera inställningarna. I automatiskt läge sköts detta utan att du behöver göra något

Alla inbyggda ljusmätare läser av mängden ljus som reflekteras från motivet. Denna information används för att beräkna nödvändig exponering, baserat på ISO-tal, bländare och slutartid. Om du ändrar bländare beräknas den nödvändiga slutartiden för exponeringen om. Om du ändrar slutartiden bestämmer kamerans ljusmätare vilken bländare som krävs för korrekt exponering. I ett manuellt läge får du själv ställa in båda faktorerna med hjälp av ljusmätaren. Du kan experimentera med olika bländare och slutartider för att skapa olika effekter i bilderna.

Tips! Många brukar föredra att fotografera i halvautomatiskt läge, till exempel bländarprioriterat läge (slutarautomatik). Detta läge ger dem kreativ kontroll över skärpedjupet och eliminerar behovet av att hela tiden göra manuella justeringar av slutartiden. I det här läget anger du bländartalet för önskat skärpedjup så ställs lämplig slutartid in automatiskt. Observera att du i slutarprioriterat läge (bländarautomatik) anger slutartiden medan lämpligt bländartal anges automatiskt. I båda lägena förblir exponeringen alltid densamma som "likvärdiga".

För den här bilden valde jag att använda f/5.6 med ett zoomobjektiv inställd på 80 mm, vilket lät mig använda en slutartid på 1/500 sekund.

Dessa likvärdiga exponeringar ger dig kontroll över skärpedjupet i bilden och möjlighet att frysa rörelser eller visa suddiga rörelser. Exempelvis kan du välja en stor bländare och snabb slutartid om du vill ha en bild med smalt skärpedjup och frysta rörelser. Detta är ofta idealiskt för idrottsbilder. Med en liten bländare och en långsam slutartid får du större skärpedjup, men alla rörelser i motivet kommer att vara suddiga. Du kan använda denna kombination för kreativa effekter eller för bilder av motiv som inte rör sig. För skarpa bilder med långa slutartider bör kameran monteras på ett stativ.

Beroende på vilken kamera du har kan du välja mellan olika exponeringslägen från helautomatiska till bländare- och slutarprioriterade lägen.

Välj en bländare som hjälper till att förmedla den histora du vill berätta. I det här fallet ville jag inte att bakgrunden skulle bli helt suddig, eftersom den gav bilden ett sammanhang. (Bilden är tagen med 1/250 sek, f/6.3, 175 mm zoomobjektiv på en digitalkamera.)

Att få ihop allting

När du kombinerar filmhastighet, bländare, slutartid och mängden ljus i en scen har du de viktigaste elementen för en exponering. En ljus och solig dag kan du välja mellan många olika bländartal och ändå få snabba slutartider för att förhindra att motivet blir suddigt. Du behöver inte byta till en snabb film för snabba slutartider och små bländare. En film med högt ISO-tal krävs bara om du använder ett telefotoobjektiv och vill använda mycket snabba slutartider.

När det börjar mörkna blir de tillgängliga bländartalen begränsade med långsamma filmer, som ISO 100 eller ISO 200. Du får använda större bländare, som f/4, för att få snabba slutartider. Annars kommer bilderna att bli suddiga av kameraskakning eller motivets rörelser. Om du däremot byter till en snabb ISO 800-film får du fler alternativ. Nu kan du välja mindre bländare, som f/8 eller f/11 för större skärpedjup. Med den snabba filmen kan du ta bilder med snabba slutartider för att minimera risken för suddiga bilder.

Många brukar föredra att fotografera i halvautomatiskt läge, men jag använder oftast ett manuellt läge. Den här bilden togs med 1/400 sekund, f/5.6 med ett zoomobjektiv inställd på 17 mm på en Nikon D1X-digitalkamera.

De grundläggande elementen för exponering och hur man använder dem tillsammans kan verka vara lite mycket att ta in till en början, det kan vara enklare att välja en del, till exempel bländare, och experimentera genom att ändra bländartal för att få olika effekter. Kameran visar vilken slutartid som ska användas eller ställer in den automatiskt. För anteckningar eller titta på fotograferingsinformationen som visas tillsammans med många digitala bilder för att se hur bländaren påverkar slutresultatet. Gå sedan vidare och experimentera med olika slutartider. Om du har en digitalkamera är det det bästa enskilda verktyget du kan ha för att snabbt och billigt lära dig om fotografering.

Oavsett vilken typ av kamera du har kommer du att lära dig mer allteftersom du tar fler bilder. Och ju mer du lär dig, desto bättre bilder kommer du att få.

Ett vidvinkelobjektiv hjälpte till att öka skärpedjupet i den här bilden. (Bilden är tagen med f/6.3, 1/80 sek, 35 mm zoomobjektiv på en digitalkamera.)

Om författarna: Charlotte K Lowrie är redaktionschef på MSN Foto med ansvar för redaktionellt material. Hennes texter och bilder har publicerats i tidningar, som Quill (Society of Professional Journalists), Walking och Texas Highways, samt dagstidningar, som Dallas Morning News. Peter Burian bidrar regelbundet till MSN Foto och är medförfattare till National Geographic Photography Field Guide: Secrets to Making Great Pictures. Han gör ofta tester av digitalkameror, skannrar och skrivare för fototidningar. Original URL: http://photos.msn.se/