Musik har många funktioner i en film. Föraningar vad som kommer att ske, kan uttryckas med musik. Musik har förmågan att skapa ett samband mellan helt olika bilder och därmed överbrygga förflyttningar i tid och rum. En viktig funktion som musik också har är att den kan säga det outtalade och berätta hur en människa känner sig eller att ge en plats stämning. Musik kan till och med bli en symbol för en idé och berätta om kärlek, smärta, frihet och förtryck.

Omdefinerad musikstil
Den musik man minns från Gökboet är "Medicinutdelnings-musiken" därför att den blev en symbol för maktmissbruk och förnedring. Musiken består av traditionella melodislingor och saknar överraskande melodigångar. Det är flera olika melodier som spelas men de flyter samman genom att de alla har underhållningsorkestern speciellt diffusa stråkklang. Denna musik som traditionellt står för lugn och ro och påminner både om ljudtapeten i ett varuhus och om terapuetiska avslappningsband får genom att den förnedrande behandling som patienterna utsetts för en allt starkare koppling till ofrihet och maktlöshet. Detta börjar redan i filmens början: Tar inte McMurphy medicinen munvägen finns det andra sätt, dvs stolpiller. Sedan följer flera handlingar med sadistiskt inslag som när medicinutdelningsmusiken dränker TV´ns ljud under en baseballmatch. En musikstil som traditionellt står för trygghet och avslappning blir under filmens gång omdefinerad till att betyda förtryck.

Etableringsmusik
En annan viktig funktion som medicinutdelningsmusiken har är att den definerar en plats. Så fort musiken spelas så vet åskådarna i vilket rum handlingen utspelas i. Detta gäller även för den musik som finns till rastgården. Två gårdsmusikanter spelar utanför rastgårdsstängslet. När den musiken hörs för andra gången så är platsen etablerad och alla i publiken vet var man är. "Rastgårdsmusiken" ger även stämning åt scenen. Flöjtens oavbrutna upprepningar och gitarrens envetna dunkande på samma lätt ostämda ackord fungerar som en musikalisk beskrivning av patienternas inre känslor av rastlöshet och fångenskap.

Förflyttningsmusik
Den musik som ackompanjerar fiskeutflykts-rymningen är musik som binder ihop bildmontaget vid resorna. Musiken skapar enhetlighet i berättandet, där bilder från bussen, passagerarna och omgivningarna flätas ihop till en kortfattad resebeskrivning. Patienternas nyvunna frihet och äventyrskänsla speglas av att bussfärdsmusiken är rytmisk och utåtriktad Country & Western. Det är välvald musik som av tradition kopplas samman med öppna vidder, hjältar och frihet. Hawaimusiken ger motsvarande associationer till öppet hav, söderhavslycka och oförstörda naturbarn.

Förebådande musik
När glädjeflickan Candy kommer ut ifrån ett hus tillsammans med McMurphy så presenteras hon av mörka toner från elektriska instrument som vandrar nedåt i halvtonssteg. Nedåtgående halvtonssteg är en traditionell filmisk musikkod som betyder att något är farligt. Denna mörka presentation är en föraning av att hon är farlig eller kommer att medföra fara. I filmens slut så infrias denna i publikens undermedvetna planterade skugga när hon blir en bidragande orsak till att flykten misslyckas. Denna farlighet är kopplat till henne i egenskap av att hon är kvinna. Hon står för den farliga kvinnliga sexualiteten. De män som är tillsammans med henne straffas med döden. Både den stammande blyge Billy och den tuffe hårde McMurphy får i filmens slut möta detta öde.

Den onda platsens stämningsmusik
Inledningsmusiken till en film är stämningsskapande och berättar ofta i koncentrerad form vad filmen kommer att handla om. I Gökboet är inlednings- musiken mycket annorlunda, den ger associationer till en främmande avlägsen kultur, där människorna lever på ett helt annat sätt än vad vi är vana vid. Denna effekt har skapats genom att användningen av ovanliga instrument som såg och glasharmonika och av ett spelsätt på trumma och skallra som för tankarna till naturfolks musik. Inledningsmusiken är skrämmande genom att sågen låter som en övernaturlig kvinnoröst och att glasharmonikan har en spröd gnisslande ton. Dessutom så kommer hotfulla hjärtslag från en dov trumma och en tvärflöjt väser fram en "trollgöks" hemska koko. Tillagda ljudeffekter som en örns varnande skri och en ödslig vinande vind skapar tillsammans med musiken, en förväntan om en främmande plats där ofrihet och ondska härskar.

Tystnadens spänningsfyllda musik
Inledningsmusiken berättar i kodifierad form i förväg om Gökboets mental-sjukhus och om Syster Ratched. Hon har något obehagligt över sig första gången vi ser henne. Det beror på att hon åtföjs av gnissel, hårda metalljud och nyckel- rassel. Dessutom visas en kubistisk teckning av en förvriden människa strax före Syster Ratched kommer in i bild. Den viktigaste orsaken till obehagskänslorna är att inledningsmusiken inte slutar som förväntat utan stannar på tonen före och tystnar. Detta skapar ett spänningstillstånd som inte löses upp. Det känns i hela kroppen att Syster Ratched är ond.

Den inre smärtans karaktärsmusik
Samma musik som i inledningen används i slutet av filmen för att ge stämning åt kvävningsscenen. Skallran rasslar och tvärflöjten väser under dödsryckningarna. Sedan tar musiken fart för att svälla ut till stor symfoniorkesterklang när indianen Chief lyfter en drickfontän av marmor och slungar ut den genom ett fönster för att kunna fly. Här lämnar filmen sin förövrigt realistiska inriktning och övergår i saga. Ingen människa kan vara så stark. Symfoniorkester-klangen blir en symbol för växande, frihet, och fantasi. En klar motsats till den ofrihet och det andliga förtryck som underhållningsorkestern står för vid medicinutdelningen. Melodin som följer Chief har dessutom ett dolt budskap om frihet genom att melodin påminner om Country&Western schlagern "Please release me and let me go". När Chief i filmens slutbilder försvinner i fjärran till exakt samma musik som i filmens början så har den hotande inledningsmusiken omdefinerats genom Chiefs handlingar till att bli hans egen inre smärtas musik. Musiken är inte längre främmande och skrämmande utan är etablerad som karaktärsmusik och den visar i allegorisk form den inre smärta som växandet till frihet medfört.

Att läsa

I skuggornas hetta ( Vlado Oravsky m fl Studentlitteratur 1983) behandlar symbolspråket i flera 70-talsfilmer. 52 sidor handlar om Gökboet

Unheard melodies (Claudia Gorbman) berättar om filmmusikens koder

FOTOTIPS